Färgkodad kraniemodell

Modellen är gjuten i en storlek som svarar till en vuxen person. Toppen av kraniet kan tas av så skallbasen (basis cranii interna) kan studeras. Den hålls på plats med små praktiska metall krokar och små plastpinnar (plastpinnarna ses endast när toppen är av).

Anatomiskt sett kan det mänskliga kraniet delas i 2 delar och kraniemodellen visar därför följande:

1) Hjärnskålen (neurokranium) som omsluter hjärnan och hörsel- och balansorganet.

2) Ansiktsskelettet (viscerokranium) som omger näshålan och bildar den tandbärande ramen omkring munhålan. De 32 tänderna ses också.

Hjärnskålen består av åtta ben – fyra opariga (pann-, sil-, kil- och nackbenet) och två pariga (hjäss-, och tinningbenet). Alla dessa ben samt deras suturer kan identifieras på modellen.

Ansiktsskelettet består av sex pariga ben (överkäks-, gom-, ok-, näs- och tårben samt den undre näsmusslan), samt tre opariga ben (underkäksbenet, silbenet och plogbenet). Alla dessa ben samt deras suturer kan också ses på kraniemodellen. OBS: Tungbenet räknas också till ansiktsskelettet men kan inte ses på denna modellen.

De pariga benen har samma färg.

Ett kranium har många hål och kanaler som innehåller blodkärl och nerver. På denna modell ses många av de viktigaste hålen och kanalerna, men inte alla. Andra viktiga anatomiska ”landmärken” som till exempel processus styloideus ses, men några mindre detaljer ses inte.

Rörelse mässigt är det endast relevant att omtala käkleden. Underkäksbenet (os mandibularis) hålls fast med en relativt lång metall fjäder som via skruvar sitter fast på under- och överkäksbenet. Stora gummi bitar är fastmonterade på käkledens ledpannor (fossa mandibularis), som håller fast ledhuvudet (caput mandibule) som i en ”gummiskål” – se bilder till vänster.

Modellens käkleder är inte särskilt rörliga. Underkäken kan röras upp och ned samt till sidorna, men den glidande ledmekanism som käkleden normalt har kan inte demonstreras.

Underkäken kan lossas från resten av kraniet om man skruvar upp minst en av skruvarna med en skruvmejsel.

Kliniskt sett är kraniemodellen perfekt till förståelse av de individuella kraniebenen och hur de sitter i förhållande till varandra. Modellen är också bra att använda till förståelse av sjukdomar och tillstånd som kan uppstå i denna delen av skelettet.